Wish U Were Here

- The hardest thing is that, I am stuck in the moment. I can't just fly back to Sweden and try to find her.

Niall's perspektiv...

Jag fortsatte springa, jag hörde att liam springa efter mig. Han ropade på mig flera gånger, men jag fortsatte bara springa. Det var inte Liams fel det vet jag. Men jag ville bara bort så jag struntade i honom och fortsatte springa ut ifrån studion, ut på gatan. Fansen kollade på mig chockat. Jag tårkade tårarna med handen medans jag sprang.

 

Vad hade jag gjort fel, jag sprang efter Niall. Tillslut fick jag tag på honom.

Jag tog tag i hans axel, då han äntligen stannade till. Vi stod ensamma i en gränd. 

- Niall what are you doing? you scared the shit out of me, I don't want to make you sad

- It's not your fault. I promise...

- but why did you run away like that then..? Jag tog med honom till bänken brevid så vi kunde sätta oss.

- I don't know 

- Niall, I just want to make u happy. Tell me, you can trust me.

- Yes I know that, but i just can't tell you.

- Niall please, you're my best mate.

 

Jo han hade rätt jag borde berätta, jag borde ha berättat för alla. Men det är något som stoppar mig. Zayn är den jag litar mest på jag vet inte varför, men det är så och Liam han har alltid varit som en bror för mig. Jag älskar dem alla fyra så mycket. Jag måste berätta, även fast det kommer tycka jag överdriver.

- I'll tell you. but..

- but what..?

- but... all of the boys. At the same time.

- We're at an interview right now, if you remember. But sure, We can meet at the hotel and talk. 

- I am not going back to that radiostation.

- Okay, I can pick up the boys

- And I'll text Paul and ask him to pick me up with the car. I'll wait at my appartment

- Yes bye, niall. 

Liam gav mig en kram och klappade mig på ryggen.

 

Paul svarade på smset snappt, och kom och hämtade upp mig. Som tur var ställde han inga frågor. Vi var framme vid min lägenhet efter 10 minuter. Jag åkte upp med hissen, till högsta våningen där jag bodde. Jag tog upp mobilen ur fickan och gick in på twitter. Den här gången gick jag faktiskt inte inte på nicoles konto. Jag kollade på trends, där var det en.. Den jag inte ville se. "#broken1Dfandom". Jag klickade mig in på den, jag såg konversation efter konversation, då alla fösöker lista ut vad som har hänt efetersom vi avbröt intervjuven. Ingen hade någon aning om att det egentligen var mig det handlade om. Fem minuter senare kom de andra dom knackade, men jag han inte resa mig upp innan de han öppna och de stormades in. De kom fårgor ifrån alla håll. Men nu var det Zayn som var tyst, eftersom han visste vad allt handlade om.

- Tell us Niall, We are worried. Our whole fandom is.

- oh, you have read at twitter to.. 

- yes. But what happend in sweden?

- yeah, it was this girl..

- I guess u already know zayn? avbryter Louis

- Louis, shut up. Harry sa för en gångs skull emot louis, han ville väll tydligen verkligen höra

- Was it that girl that i told were gone...? frågade Louis tveksamt

- yes it was,

- I'm sorry

- It is okay you didn't know.

- The hardest thing is that, i am stuck in the moment. I can't just fly back to Sweden and try to find her.

Det värkade som att de alla förstod mig för en gångs skull. Harry gick och satt sig vid min data. Helt ovetande om vad han höll på med.

- I knew it! You can

- Harry, what are you talking about?

- Yes you can, were going back to Sweden in 3 weeks, to record our new single!

Jag ställde mig upp och la huvudet över Harrys axel, för att kunna se schemat han hade framme på datorn. 

- Harry omg, thank u so much. But how can I find her stil? 

- You got her friends twitter, right?  sa Zayn med blinket i ögat

- And...

- If you look at her photos you can see were they live. 

- You are all so smart, I've should have told u at the first time. 

 

Jag hade nu gått ifrån den ledsnaste personen, till den lyckligaste. Jag twittrade en liten tweet för att fansen inte skulle vara lika oroliga. "we are all okay, thanks for supporting us xx".

---

I am back!

 

Ja det här kapitlet, blev lite sent 

vi får se om niall lyckas hitta sitt livs kärlek ;)

men vi kör på 10 kommentarer till nästa!

 NatalieS var hennes användar namn så jag gissar att det var hennes namn. Men vad ska jag göra. Jag sitter redan på flygplatsen. Jag kan inte twittra henne heller alla skvaller tidningar skulle vara för mistänksamma. Så jag skrev ner hennes tvitter namn i mina anteckning.

Det var det ända jag fick sagt. .Vem var hon, varför var hon så speciell? Jag såg henne gå ut med sin blonda vän. Nu var hon borta. Dryga Louis hade märkt att jag spanat in henne. 

Nu var vi redo. Natalie hade planerat dethär sedan flera veckor tillbaka medans jag bara suttit hållit med om var och varannan sak. Kan inte fatta att jag gick med på dethär, det kommer vara tusen skrikande fans i gallerian. Jag kommer nog bli döv. 

- Kom nu så drar vi! hojtade natalie

- Jag är på väg

- Kan inte fatta att vi ska träffa one direction!

Natti som jag kallar henne hade redan satt sig i bilen. Jag små sprang till bilen och satt mig i passagerar sätet. Rödljusen stoppades oss minst 3 gånger påväg in till stan. Vi körde in till torgets parkering och gick sedan vidare till gallerian. Det var redan minst 350 pers ståendes där inne, många av dem grät redan. Långt där framme såg man ett avlångt bord med 5 stycken vatten flaskor, men det var tomma stolar. En kvart senare hörde jag att alla tjejer började skrika. Jag höjde lite på huvudet för att se om det var det jag trodde. Där stog dom, One Direction. Världens mest populära pojkband. Jag märkte hur Natalies glädletårar började komma,och hon hoppade som jag vet inte vad. Jag kände hur dom flera 1000 tonårs tjejer började pressa framått. Som att de trodde de skulle komma något längre fram. Där stog jag mitt bland all folkmassa.

Äntligen började det slingrande ledet att röra på sig. Vi gick där i mer en en timme. 

När vi väl kom fram så försökte Natalie få kontakt med Liam och hela gänget. Jag var bara tyst. Min blick hade fastnat på den blonda, Niall tror jag han heter. 

 

Jag tog en titt upp ifrån aoutograf skrivandet och kollade ut över fansen. Sedan ner på dom som gick precis mitt emot det långa bordet. Jag fick syn på en brunett vid liam som gick sakta, det såg ut som att hon egentligen inte ville vara här. Hon kollade upp på mig. Det var det finaste leendet jag någonsin har sett. Min blick fastnade rakt på henne, vi båda kollade varandra i ögonen. Hennes ögon, ljus bruna. finaste jag har sett. Jag tror hon fångade mitt hjärta. När hon kom fram log jag åt henne. Det kändes som att hon var min. Den rätte.

- Hello sweetie. fick jag fram inget mer 

- Hi

Sedan förde Paul iväg henne.

Det var det ända jag fick sagt. .Vem var hon, varför var hon så speciell? Jag såg henne gå ut med sin blonda vän. Nu var hon borta. Dryga Louis hade märkt att jag spanat in henne. 

- Sorry mate, she's gone. 

- pfft. Jag vände ryggen mot Louis.

Skivomslag forsatte rulla in, bara att börja fokusera. 

High five, efter high five.. men kunde inte sluta tänka på henne. Vad skulle jag göra?